Han var ett sånt kräk, han var så elak. Han bröt ner mig psykiskt, han utnyttjade mig. Jag slängde ut honom för att han var dum i huvuet och jag förtjänar någon bättre!


- Ja orsakerna kan vara många, eller hur?

Dock tycker jag att det känns ganska otroligt om det alltid är männen det är fel på. Varför ska ett havererat förhållande alltid bero på den manliga hälften av förhållandet? Kan det aldrig vara kvinnans fel? Eller ett gemensamt beslut?

Det känns som om kvinnor har någon inbyggd mekanism som gör att man måste "skylla ifrån sig". Separationen kan inte alls ha varit naturligt eller ett gemensamt beslut, utan det måste helt enkelt bero på att något av de tu varit dum i huvudet - och då är det enkelt att skylla det på den stackars mannen så att han får stå med svansen mellan benen.

Ja, nog vet jag att män kan vara otrogna, de kan slåss, de kan bryta ner oss kvinnor psykiskt osv. Men vi kvinnor är lika "duktiga" på sånt som männen är. Men det kvinnor gör kommer oftast inte fram lika lätt - för kvinnor kan vara ena jäkla hycklare. Nej, jag försvarar varken kvinnor eller män i denna fråga - men anser att det ska vara lika, för kvinnor är inte bättre än män!

Kan det aldrig vara kvinnans fel då? Kanske man ska rannsaka sig själv också, eller har jag fel?

Jag vet att man kan ha en viss tendens till att fastna hos män av samma typ, men detta är ett annat kapitel. Detta handlar snarare om de kvinnor som använder "han var elak" som något skäl till att kasta ut någon för att snabbt hitta en ny, och göra samma sak igen.