En jobbig helg...
Vi var ju inne på KSS Skövde i fredags. Induktion hettes det, men när vi kom dit var läkaren kanske inte riktigt av samma inställning som oss. Han skulle göra en viktskattning och sen samtala lite kring detta.
De kom fram till att bebisen beräknades väga 3350g, alltså inte alls så stor som Rasmus eller Linus heller för den delen!). Förhoppningen om den utlovade igångsättningen försvann som sanden mellan fingrarna...
Man gjorde en "inre undersökning" och fann att jag fortfarande var öppen 4 centimeter ungefär. Fortfarande "mjukt och fint" som de så fint kallar det. Huvudet låg långt ner, precis som några dagar tidigare - och läkaren puttade på huvudet flera gånger. Jaha - men när ska jag få min unge då?
Man valde att göra en hinnsvepning vid detta laget, vilket gjordes utan problem eller vidare snack.
Efter denna undersökning pratade vi lite - jag, Conny, läkaren och hans "elev".
Som vi anat, igångsättningen vart inte av...!! Besvikelsen var stor, hos både mig och Conny. Detta märkte ju givetvis läkaren ganska snart på mig, och valde därför att kompromissa. Han trodde stenhårt att bebisen skulle välja att komma ut i helgen, och satte därför upp tid kl 8.30 på måndagsmorgonen.
"Då får du garanterat en induktion" lät det.
Bra, tack o hej! Typ så... Jag var långt ifrån nöjd, men det fick gå ändå.
Vi ville ju ha våran bebis. Nu!!
Nu var det då läge att åka hem igen. Hem - utan bebis... what!?
Ont hade jag också. Det "körde" i magen, ganska ordentligt. Blödningen hade kommit också, den väntande blödning som ofta uppstår strax efter en hinnsvepning.
Efter sex timmar blödde jag fortfarande och Conny ringde förlossningen för att rådfråga eftersom det pågått länge då (de på antentalmottagningen hade förvarnat om att det kunde uppstå en mindre blödning, men inte såå långdragen!). Vi skulle avvakta lite till och komma in om värkarna kom igång.
Jag sov... sov och sov och återigen sov. Sov väl bort i stort sett hela fredagen!
Lördagen gick sakta... men den gick. Vi åkte in till stan för att köpa födelsedagspresent till Linus som fyllde sju år på söndagen! Hans största önskan var ett syskon på sin födelsedag, men han fick nöja sig med presenter från BR Leksaker...! Det var väl inte fy skam det heller kanske ;)
Jag tog trapporna istället för hissen, jag gick extra svängar där det var möjligt... jag gjorde vad jag kunde för att röra mig lite extra. Att ta promenader var liksom inte det lättaste eftersom ljumskarna värkte vid minsta ansträngning, men jag gjorde allt jag kunde i alla fall. Samtidigt tryckte det väldigt mycket neråt så att säga.
Väl hemma sov jag en stund igen. Spelade lite wow som avkoppling, och sov igen. Sov igenom hela kvällen, men vaknade mellan varven av att jag hade ont. I magen alltså. Orkade typ ingenting. Kände mig helt avtrubbad - minst sagt!
På natten kunde jag inte sova, satt vaken hela långt natten. Spelade lite wow, tittade på Tv, spelade lite till. Visste inte vart jag skulle ta vägen. Toaletten var min bästa vän... jag mådde illa, det körde i magen på mig, mådde ännu mer illa, hade halsbränna och illamående om vartannat. Ingenting hjälpte ju heller. Jag åt nån skorpa - men nej. Jag drack mjölk - å hujedamej! Jag drack vatten, ånej! Inget!
Det var jag, Alf Robertson, datorn och toaletten... vi var kompisar natten igenom.
Söndagen kom, Linus sjuårsdag. Svärmor kom med tårta och vetelängd så jag slapp baka, vilket var otroligt tacksamt!! :) Sen fick han presenter, stora killen... en armbandsklocka från farmor Lillemor, och sen lite prylar från oss. En chipsmaskin, ett Ben10-spel och lite annat smått och gott som grabben vart glad och nöjd över... Dagen gick till ända och ja... till slut sov hela huset.
Jag fick väl 2-3 timmars sömn i alla fall, var skitnervös för att försova mig...
Måndagen var ju dagen med stort D!
Vi kom upp, dagen var här. Måndag 17 januari!
Svärmor kom för att ta hand om Rasmus, vi skickade iväg grabbarna till skolan och drog oss sen in mot förlossningen. Jag kände verkligen ingenting, jo... förväntan givetvis.
Men inga tecken på förlossning, ingen värk, ingen sammandragning alls - ingenting. Inget illamående, ingenting... men nu skulle vi iallafall få våran bebis. Nu var väntan över.
Helgen var alltså en pina, en pest rakt igenom. Men nu var den slut.
Hur måndagen sen förlöpte finns återberättat i förlossningsberättelsen...
Gravid: Vecka 38
Sista gången jag skriver ett inlägg likt detta, med all säkerhet.
Varför förstår ni snart ;)
Barnet:
Barnet förbereder sig nu för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär sex procent föds före fullgågna 37 graviditetsveckor. Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj. Att barnet vuxit till en viss storlek samt om föregående fosterdel är fixerad eller inte har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.
Vikt 3 200 gram.
Mamman:
Vissa kvinnor ökar i vikt under hela graviditeten, andra stannar av mot slutet. Båda sätten är helt normalt. Däremot ska du vid plötslig viktökning eller viktnedgång kontakta din barnmorska. Nu kan det vara svårt att hitta kläder som räcker till. Klä dig bekvämt. Bylsiga, luftiga tröjor och byxor är helt rätt. Du har nog att fundera över och behöver inte öka bekymren genom att klä dig obekvämt. En del gravida kan uppleva en ilande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten. En del kvinnor drabbas av besvär med diarre i slutet av graviditeten. Det beror troligtvis på en ökning av hormonet prostaglandin som har till uppgift att tömma tarmen inför förlossning.
Den allra sista tiden brukar gravida kvinnor ägna mycket tid åt att ”boa”. Städa, pyssla, gå igenom lådor och garderober. Samtidigt som detta är ett förberedelsearbete blir det också en bearbetning av det förgångna.
Mina tankar:
Att bebis gör sig redo för att födas, ja det vet vi med all säkerhet. I veckan var jag öppen 4 centimeter, allt var mjukt och redo för att låta bebisen passera och huvudet låg ca 5-6 cm innanför "öppningen". Barnmorskan behövde inte ens komma in med en hel fingerlängd för att putta på huvudet! De trodde att vattnet skulle gå på plats, men icke!
Jag har haft ont av och till, inget regelbundet dock. Vilket jag är lite nere för då jag hoppats att det skulle sätta igång av sig självt, nu har bebisen dock inte lång tid på sig att fixa det själv. För snart väntar "den hjälpande handen"...! :-)
Och ja... nästa gång jag skriver i denna kategori hoppas jag innerligt att det är för att bebis har anlänt till oss...
Gissa gärna vad ni tror nu,
pojke eller flicka! :-)
Ni som följt bloggen vet ju hur jag mått och har även sett någon enstaka bild :-)
Bild och info lånad från Vårdguiden
Hinnsvepning, nej...
Det blev ingen hinnsvepning... varför ska jag förklara...
Först till dagens information då...:
Hb: 100 (inte så bra!)
P-glukos: 5.3 (helt okej!)
Blodtryck: 125/60
SF-mått: 39cm
Fosterljud: 140bpm
Huvud: Fixerat, ej ruckbart
Sen kom hinnsvepningen på tal, som hon lovat att hon skulle göra idag.
En förlossningsläkare tillkallades, då hon var lite tveksam först. Jag är ju "bara" i vecka 37 (36+5)
och hinnsvepning brukar sällan göras innan vecka 38.
Efter en diskussion med läkaren blev det en deal om att hon skulle gå in o känna lite, och kolla hur det såg ut, om man kunde göra något... sagt och gjort...
Hon hann inte mer än att sticka in två fingrar (ja, nu blir det lite detaljerat!!) innan hon utbrister "ojoj, här har vi huvudet Annika, nu puttar jag på det - känner du det?". Oooja, det kände jag. Men inte trodde jag att det låg såå långt ner!? Inte ens en fingerlängd in finns liksom bebisens huvud...!?
"... du är öppen fyra centimeter" fick jag höra sen... och ja; jag började nästan grina av lättnad och trodde jag skulle skita ner mig av ren glädje!
De var beredda på att jag skulle föda på plats, haha... att vattnet skulle gå osv.
Men så blev det inte. Nu är jag hemma och allt är lugnt, men vi vet att det kan hända nåt när som helst. Och jag fick stränga order om att INTE vänta tills värkarna är regelbundna. Får jag sammandragningar ska jag åka in med en gång, eftersom jag är "mjuk och redo" och så pass öppen... allt kommer gå jättefort med största sannolikhet!
Så det är bara snällt att finna sig i det nu då. Går vattnet, eller om jag börjar få ont igen - då är det bara att dra iväg...
Den där hinnsvepningen, den var ingen ide att göra. Jag har ju redan gjort "förarbetet" själv så att säga...! ;)
Nu är det spännande! <3<3<3
Vi längtar efter dig bebis lill*!
En dag som alla andra...
... bortsett från att det inte blivit mycket bloggande då...!
Var i stan och inhandlade två förpackningar med hallonbladste.
Förhoppningarna finns där, även fast de kanske inte är de största... men jag hoppas ;)
Funkar det, så vet vi ju vad vi ska ta till för metod nästa gång jag blir gravid, för nån mer
gång blir det nog. Tids nog ;)
Tre koppar idag iaf, men shit vad gott det var! Det var ju vrålgott!!!
Har återupplivat mitt alterego också, mitt konto i World of Warcraft!
Känns faktiskt väldigt bra!
Just nu spelar jag en Dranei Paladin på servern Nagrand... säger det något? :)
Trivs med karaktären än så länge... spelat ett dygn och ligger nu på lvl 25...
Ska "känna lite på" denna, innan jag bestämmer mig helt... kanske blir att jag byter
till Warrior eller något. Men det känns konstigt att inte spela Horde...!
Ja, för er som inte förstår så kan jag kanske försöka mig på att förklara närmare framöver :-)
Nu blir det en dusch innan sängen hägrar... det behövs.
För vem vet när den lill* vill titta ut? :)
Tvillingvagnen inköpt!
Denna vagn är nu våran :-)
Den står här, redo att monteras ihop.
Känns såååå bra!
Vi var inne på Babyproffsen Skövde idag, för att titta på utbudet,
och gick därifrån med tvillingvagnen som vi vart så kära i! <3
Att till och med Conny blev sååå förtjust i en vagn är för mig svårt att
förstå. Han är liksom inte den som "bryr sig" så jättemycket så sett. Men ja...
han var mer "på" än mig till och med ;)
Fördelar med vagnen:
Barnen blir åtskiljda, med delad sits.
Framhjulen är låsbara (ett krav från min sida om det är svängbara hjul)
Otroligt stadig och lättkörd
Lufthjul - weehooo I LIKE!
Blev mycket mindre ihopfälld än vad vi trodde!
Dessutom så var den billigare än väntat! - endast 5490kr!
Naturlig igångsättning av förlossning!
Vad har du för erfarenhet av att själv driva igång förlossningen?
Har det funkat för dig, eller inte? Vilken/Vilka metod(-er) använde du/ni??
Anledningen till att jag läser och funderar kring detta är att datumet för igångsättning nu närmar sig med stormsteg, och helst av allt vill jag ju givetvis att allt startar av sig självt... det känns mer humant på något sätt. Så att kroppen faktiskt hänger med på vad som händer och sker...!
De sätt jag läst om är
Stimulering av bröstvårtorna: Man nyper och rullar bröstvårtorna (hur rullar man dom, hmm?) med avsikten att sätta igång förlossningen. I en studie där 719 kvinnor deltog startade förlossningen inom 72 timmar hos 37,3% av de deltagande... Detta ska göras 15 minuter i timmen, i flera timmar!
Ricinolja: Detta funkar ju laxerande som många vet, men sägs samtidigt öka sammandragningarna i livmodern. Men till saken hör också att du lätt kan bli uttorkad pga diarren som lätt uppstår!
Sex: Rörelsen sägs stimulera livmodern så att förlossningen startar. Utsöndringen av oxytocin kan öka vilket ger sammandragningar i livmodern... och dessutom innehåller ju sperman prostaglandin som ju har en uppmjuknande effekt på livmodertappen! Sex bör dock undvikas om vattnet gått, om du har blödningar eller en lågt liggande moderkaka.
Konsumtion av ananas: Ananas innehåller enzymet bromelain som sägs sätta igång förlossningen genom att livmoderhalsen mjukas upp. Om inte annat så funkar denna metod laxerande.
Homeopati: Preparaten Pulsatilla och Caulophyllum kan ibland användas för att snabba på förlossningen. Dessa finns att tillgå hos din homeopat och sägs alltså vara väldigt effektiva men någon större forskning har inte gjorts!
Konsumtion av curry: Het/stark mat sägs också ha en bra effekt då man vill få igång förlossningen. Indisk eller thailändsk mat är ju klockren här, dock har metoden inga vetenskapliga bevis.
Akupunktur: En ofarlig metod med begränsade studier vad gäller effekten. Men för att få effekt krävs förmodligen av daglig behandling.
Hallonblad: Kan tas både som te eller tablett. Ska inte användas förrän graviditetens sista två månader! Minskar risken för att långdragen "andra fas" i förlossningen, men att det ska påskynda själva startarbetet är snarare en myt.
Promenader: Barnets huvud mot livmoderhalsen sägs stimulera utsöndringen av oxytocin - vilket i sin tur kan sätta igång själva förlossningen. Tänk dock på att du behöver energi till förlossningen, så gå inga milslånga promenader när du tror att det kan vara på G !
Nå, har du någon erfarenhet av följande metoder?
Gravid: Vecka 37
Barnet ökar fortfarande i vikt, men växer inte så mycket på längden längre. Barnet är fullt medvetet. Det lagrar näring i sina organ för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen. Barnet tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Ändå är lungorna de sista av barnets organ som mognar. Nu ligger de flesta startklara med huvudet nedåt. Om inte, brukar man försöka vända det.
Vikt 3 kg.
Mamman
Det kan vara dags när som helst nu, men ta det lugnt. Många går längre än 40 veckor, särskilt förstföderskor. Att föda mellan vecka 37+0 och fram till vecka 41+6 anses normalt. Ditt fundusmått har planat av nu och växer inte lika snabbt. Många barn sjunker djupare ner i bäckenet nu. Det är vanligare om du fött barn tidigare. Brösten producerar redan råmjölk. Bäckenet är utvidgat. Den allra sista tiden brukar gravida kvinnor bli försjunkna samt kan ha svårt att sova. Kanske kan man se det som en förberedelse inför alla vakna nätter som väntar tillsammans med babyn.
Hos barnmorskan
I vecka 37 är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan. Han eller hon känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Blodvärde och blodsocker kontrolleras och kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Prata gärna om förlossningen om du är orolig. Barnmorskan kollar att du är förberedd och vet vem du ska kontakta när det är dags. Din partner är fortfarande välkommen med på besöken.
Vid detta besök brukar barnmorskan i samråd med dig och din partner skriva en sammanfattning av graviditeten samt skriva lite om era tankar inför förlossningen och amningen i journalen. Om ni vill kan ni skriva ett eget förlossningsbrev som ni lägger i er pappersjournal. Det är bra om din partner är med vid detta besök också så att ni båda har möjlighet att berätta om era känslor, förväntningar och eventuella önskemål.
Om det inte gjorts tidigare måste nu förlossningssjukhus väljas. Om du inte väljer själv kommer barnmorskan att välja åt dig. Även barnavårdcentral skall väljas. Eftersom det är vårdval måste ni aktivt välja den ni vill tillhöra. Barnmorskan skriver i journalen vilken barnavårdcentral ni valt, för att BB sedan ska kunna skicka barnjournalen till rätt ställe.
Mina tankar och känslor kring graviditeten hittills
Att bebis ligger neråt vet vi redan, och det konstaterades ytterligare i förrgår - med ultraljud dessutom! Den är redan s.k. "startklar" :-) Vikten på tre kilo kan ju diskuteras, då bebis med största sannolikhet passerat 3500, och kanske även 4000g! Det märker vi snart, eftersom det är max en vecka kvar tills vi får se vårt underverk! :-)
De skriver att man kan få svårt att sova - haha! Skojar dom? Jag har skitsvårt att sova, bokstavligen. I alla fall nattetid. Somnar oftast fram på morgonkvisten för att sedan sova ett par timmar. Detta är ju inte så praktiskt i längden kanske, med tanke på att grabbarna bus börjar skolan nästa vecka och jag då kommer vara ensam hemma med dom... men det får gå ;) Rasmus vaknar ju oftast runt 9-tiden också...
Hos barnmorskan har jag varit ja... senast i förrgår! Allt ser helt normalt ut och hjärtljuden ligger på 140bpm. Något lägre än med både Rasmus och Linus... Vart Simon låg hjärtljudsmässigt har jag inte en aning om...! Kanske kan det betyda att det är en flicka? Ja, det märker vi snart ;) (jag vet dock att det där är en myt, men man kan ju spekulera *s*). Blodvärdet kollades inte alls, vilket jag (nu i efterhand) tycker var lite märkligt... en sammanfattning skrevs också ja, samt förväntningar ang. kommande förlossning.
Det var inte mycket som skrevs.
Men bland annat att jag vill att personalen ska vara lyhörd vilket de absolut inte var vid förlossningen med Rasmus. Jag vill inte ha någon EDA heller. Och inför BB-tiden står det att jag vill vara kvar tills allt är garanterat bra (för jag vill inte återuppleva det jag fick göra med Rasmus!) och även att det finns personal som jag inte tycker om vilket det bör tas hänsyn till. Denna person försvårade min/vår situation med Rasmus i början. Och henne vill varken jag eller Conny se röken av igen!
Jag kommer troligen välja att delamma. I den mån det passar mig! Detta kan det finnas vida åsikter om, det är jag medveten om, men huvudsaken är ju att jag och barnet mår bra. Eller hur? Och jag tror sällan att barnet mår bra med en superpressad mamma som inte alls mår bra. Därför väljer jag att ta saker i min takt istället för att pressas fullt ut av personalen... (vilket under tidigare två gånger resulterat i att amningen upphört helt inom loppet av två veckor typ!)
Bild och informationstext är lånad från Vårdguiden
Ingen bebis än inte...
inte mer än att jag haft svårt att sova - och istället fått tillbringa några stunder på dagen till att slumra några minuter...! Lagom skoj, men så är det väl ;) Jag ska inte klaga, ännu mindre sömn blir det ju sen - när bebis tittat ut! :)
Jag har i alla fall varit i stan idag... började hos barnmorskan.
Vikt: +16kg
Blodtryck: 120/60
Protein: +1
Hjärtslag: 140bpm
SF-mått: 38
Huvud: Fixerat (kollat även med UL)
Ja, det blev ändå en viktökning under denna graviditet, men jag är ganska nöjd ändå, eftersom tidigare graviditeter resulterat i större viktökning. Linus blev +22kg, Rasmus +26kg! Så ja... 16kg hittills... stannar bebis kvar ett par dagar till så kommer jag ju dessutom gå ner några hekto till ;)
Proteinet var väl inte så bra kanske, men det var "bara" +1 och opåverkat blodtryck, så än gör dom inget... men märker jag av att blodtrycket stiger så får jag väl pallra mig iväg igen...?
Sen ville jag gärna ha en hinnsvepning gjord idag, allra helst med tanke på hur min morgon/förmiddag var... men nix... hon ville helst inte det. Hon ville vänta till onsdag... Så ja... jag fick väl finns mig i det. Även om det sved lite grann. Hon pratade om bebisens mognad och hull... Men hullet? Ehm... nej den måste inte lägga på sig mer, den väger mest troligen mer än 3,5 kg redan nu - så den måste inte alls gå upp mer :D Mognaden okej... det kan jag väl ta. För nog är det bra om den lill* kan få stanna till vecka 37?
Bara jag slipper fler såna morgnar som jag hade imorse!
Sen roade vi oss med att besöka Ica Maxi för storhandling typ, fram o tillbaka i hela affären. Puh, jobbigt värre eftersom detta ökade på sammandragningarna och fick ryggen att värka som f-n rent ut sagt. Gick även en sväng på både Sportex och SIBA, och gjorde en snabbvisit på GameStop :-)
Resultatet blev som sagt; ontONTont... Men ingen bebis än.
Satt och småkikade på nätet nu ikväll om naturliga sätt att sätta igång en förlossning... fanns massor av olika metoder. Och gissa om jag ska prova.
Men jag vet att det bara är myter och otillräckligt bevisade metoder, men det är ju värt att prova? Eller hur?
Ikväll ska jag spendera tid till att göra smörgåstårta, för vem fyller år imorgon tro? :D
PAIN (in the ass... eller inte!)
Varför?
Jo pga ont... ontontont!
Jag vet dock inte hur jag ska tolka detta.
Det gör så pass ont att jag får andas mig igenom,
jag får ta tag i en kudde (eller vad som finns nära) och gunga mig igenom "the pain".
Smärtan varar i ca 45 sekunder, och kommer var 7-10 minut...
Så har det varit sen 04.45. Eller då kom det var tionde minut,
(innan dess låg jag o vred mig i en halvtimme-timme, nåt sånt)
nu kommer det med 7-8 minuters mellanrum...
Men... jag kan hantera detta själv...
Och känslan säger mig ändå att det kommer avta.
Kan det göra det, för att sen återkomma?
Kanske borde jag veta mer, jag har ju två barn sen tidigare...
Men ack nej, jag är inte van vid detta. Jag har inte fått ont i slutet på detta sätt.
En vattenavgång och en igångsättning - det säger väl allt?
Gårdagen var fortsatt lugn förresten, jag hade knappt ont alls.
Lite på vägen hem bara, runt 23.30-00 inatt alltså. Då fick jag några omgångar med smärta...
Sen rätt lugnt, fram tills nån gång inatt då jag började vrida o vända på mig...
Ögonen åkte upp 04.45 och sen dess har jag inte fått en blund i ögonen... fått roa mig med tv-spel...
Hrmmmf... MVC idag också... !!
Gravid: Vecka 36 !
Barnet:
"Om du väntar ditt första barn ligger det troligtvis i rätt position nu, uppochned. Tycker du att bebisen rör sig något annorlunda jämfört med tidigare? Det kan bero på att det är trångt därinne, men är du minsta orolig prata med din barnmorska. Nu ökar fostervattnets mängd inte mer utan det minskar snarare eftersom din kropp absorberar en del av det. Hjärnan är färdigväxt. En del psykologer säger att barnet redan nu är medveten om sitt "jag" eftersom det kan svara på saker med till exempel sparkar.
Vikt 2 800 gram."
Mamman:
"Din livmoder är 32-35 centimeter. Din mage kan börja sjunka ner lite och det blir lättare att andas, men det kan fortfarande vara svårt att hitta en bekväm sovställning. Många gravida upplever att de behöver kissa ännu oftare än tidigare. Det beror på att livmodern trycker på urinblåsan. Nu kanske din vikt stannar till förlossningen. Kolostrum eller råmjölk kan läcka ur dina bröst fast bebisen ännu inte är född. Glöm inte att börja ladda med kolhydrater. Pasta är bra mat inför förlossningen. Tankarna rör sig säkert mer och mer kring barnet kanske känner du oro inför förlossningen. Men en dag finner du att längtan efter att träffa barnet har tagit överhanden och att eventuell rädsla har bytts ut mot längtan efter förlossningen."
Mina tankar om det hela:
I rätt position har ju bebisen legat ett tag nu, och huvudet är ju fixerat och klart ;) Vikten stämmer inte heller då vårt barn ligger liiite över kurvan så att säga ;)
En livmoder på 32-35 cm känns lite litet faktiskt, med tanke på att jag spräckte den siffran redan på förra mvc-besöket, men sånt där är ju individuellt! :) Magen har faktiskt redan sjunkit, väldigt gör att det känts lite lättare än tidigare... Även fast jag känner mig ruskigt kolossal och klumpig, haha!
Jag längtar nu verkligen efter förlossningen - det gör jag!
Nu har ju äntligen klockan passerat midnatt och det är 2011!
Jag fick min vilja igenom, även fast jag trodde att det skulle bli ett decemberbarn! :) Detta känns dock klart mycket bättre, och jag är lyckan själv inatt! <3
Ont har jag till och från, värken jag får börjar byta karaktär... jag börjar bli rastlös och orolig... fast jag vet inte varför... Kanske är det som Linda sa... att det närmar sig! :) Jag hoppas verkligen att det är rätt, för jag vill träffa vårt kärleksgryn nu...!! Nu är jag redo, jag vill ta i för kung och fosterland, jag vill få fram vårt älskade barn!
Jag VILL verkligen få de där riktiga krystvärkarna NU, jag VILL få bebisen på mitt bröst och se vad vi fick. Jag VILL se vad vi skapat, och få komma på ett passande namn...! Jag vill, jag vill, jag vill....!!
Bild och information lånad från Vårdguiden
Status...
Haft molvärk hela dagen, småvärkar lite till o från. Men inget märkvärdigt.
Kände för att kolla upp detta lite lätt idag, om det är inbillning typ...
men det var det inte, för ont har jag....
Tappen är tydligen utplånad, och jag är öppen 2,5cm.
Bebis är större än genomsnittet, dock svårt att mäta storleken inne på förlossningen.
Ska ju göras på Ante egentligen...
Och vad mer... jo dom tyckte att jag skulle stanna där!?
NEJ TACK! Jag åker gärna hem o pysslar istället, eller ja "ta det lugnt" som de säger.
Men jag gör inget som jag inte måste, så det är lugnt ;)
Hon (läkaren) var dock "rädd" att det kunde gå fort, så hon ville försäkra sig om att jag
hade nån som kunde köra in mig akut om det behövdes.
Jag tror dock att det kommer ta lite tid... så jag är knappast orolig ;)
Hur känns förlossningsvärkarna?
Jag har en del jag vill ha utrett... mina tankar och funderingar kring det här...
Själv har jag ju inte direkt något att jämföra med, vilket beror på att mina tidigare två förlossningar inte startat på detta sätt. Linus kom ut sju timmar efter vattenavgång i vecka 35+5. Rasmus kom 6,5 timmar efter att de tagit vattnet vid en igångsättning (4,5 timme efter värkstimulerande dropp!).
Ja... värkar vet jag vad det är... men då minns jag mest i "konstgjorda" om man säger så...
En naturlig värkstart... hur ter sig den??
Jag vet ju att jag är/var öppen 2 cm i förrgår morse... jag vet att cervix är påverkad. Jag vet att slemproppen avgått mer eller mindre (stora delar av den är borta iaf, sen vet jag inte om det finns något kvar!). Jag har haft den s.k. teckenblödningen (som jag inte haft under de två tidigare!). Jag vet att huvudet ligger låångt ner och är fixerat (enligt läkaren i förrgår morse!)
Nu har jag, under hela dagen... haft molvärk i nedre delen av magen... ner mot ljumsken. Typ som den molvärk man har vid mens, fast aningen kraftigare!
Sen emellanåt får jag ondare... svårt att förklara hur det känns. Men det blir som ett litet tryck neråt samtidigt som det liksom strålar (fast mörkare om man säger så!) i hela nedre regionen och ut i ländryggen. Denna värk håller i sig i kanske 30-40sekunder i snitt, ibland längre ibland något kortare. Men de kommer oregelbundet. Ibland med 11-12 minuter emellan, ibland med kanske 50 minuter emellan!
För att förklara lite hur det känns kan jag säga att jag ibland får stanna upp med vad jag nu håller på med, för att hämta andan och komma "ifatt"... på stan idag fick jag ta stöd av Conny för att andas och blunda (och koppla bort mig själv mentalt) för då gjorde det riktigt ont! Men det är som sagt olika, oftast räcker det med att jag liksom sätter mig ner, blundar och "vaggar" lite...
Är det detta som är värkarna?
Är det bara en tidsfråga nu...? Eller ska jag vänta de återstående drygt två veckorna, på igångsättningen?
Ja, mig spelar det, ärligt talat, ingen roll om den kommer idag eller imorgon. Den får komma när den är redo, men jag väntar helst till januari. Slipper gärna vänta "tiden ut" om det i så fall ska innebära att jag behöver gå med "smärtan"/"värken" hela tiden...
Stundande förlossning...!?
Förlåt för mitt plötsliga försvinnande, men jag har inte tålamod att sitta i deras hall med datorn för att blogga, spendera tid vid facebook osv. Det är nog vanebildande med datorer - för jag gillar min egen bäst :-)
I vilket fall som helst så tänkte jag meddela något.
Har vart på Ryhov idag, eftersom jag ju är i Jkpg. Var på förlossningen...
Vaknade imorse och upptäckte att jag haft en mindre blödning under natten.
Men då menar jag en mindre, men med färskt blod. Ringde förlossningen för rådfrågning.
De ville att jag skulle komma in, Sagt o gjort. Vi åkte in.
CTG kurvan va helt okej, hjärtljud på i snitt 138-140bpm, Jämt och fint.
Sen gjordes ytterligare koll...
Man såg ingen pågående blödning - bra!
Jag var tydligen (helt OVÄNTAT) 2 cm öppen... Jaha? Oj....!!!
Cervix var förkortad...
Blödningen tros vara en teckenblödning.
Huvudet är neråt, och fixerat!
Inga täta regelbundna sammandagningar, dock kraftiga när de kommer!
Det trycker på rätt bra direkt jag står eller går. Men när jag vilar är det relativt lugnt på den fronten...
Vad betyder nu detta?
Betyder det att min magkänsla var rätt? Att det blir decemberbebis ändå??
27e idag... och jag väntar gärna till den 1 januari iaf, så att den kommer på rätt sida av året¨:)
Så vad tror ni egentligen? När kommer vårat hjärtegryn????
Gravid: Vecka 35!
Nu är barnet ungefär 45 centimeter långt. Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme.
Vikt 2 600 gram.
Mamman
Ditt totala fundusmått är nu ungefär 31-35 centimeter. Du kan ha ökat mellan cirka elva till tretton kilo. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp. Detta kan göra att du får ont i ryggen. Om värken är besvärande bör du prata med din barnmorska. Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Prata mycket med din partner så han eller hon förstår vad du går igenom. Nu står magen som högst för att snart sjunka ned lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men börja också att läsa på lite om amning och livet efter förlossningen. Du kan också börja kika på vårt tema om Barn och föräldrar, eller känns det för overkligt? Har du barn sedan tidigare kanske du har glömt en del.
Mina egna tankar
Nu längtar vi mest tills bebis kommit ut, vi vet ju att den är stor nog att klara det om man säger så. Troligen får väl "liten" gulsot i vilket fall som helst - det har både Rasmus och Linus fått - denna lär väl knappast vara nåt undantag om man säger så... Men ändå :-)
SF-måttet ligger väl knappast på 31-35 ;) Sist låg det ju på... 36, och det var nu en vecka sen. Nästa vecka ska jag dit igen, och nog har det väl ökat 1-2 cm igen då kan jag tro :P
Viktökning, jo det vet jag att jag dragit på mig. Hur mycket är dock osäkert. Men det skulle inte förvåna mig om det är en hel del. Vet dock att jag kommer gå ner en del direkt efter förlossningen med tanke på att jag är "ganska" svullen av allt vatten o sådär :P
Vet att bebis ligger med huvudet neråt, det har den gjort ett tag. Och större än 2600g kan jag lova att den är...! ;) Skulle väl tippa på 3,3-3,5 nånstans - men det är bara en gissning! ;)
Gravid: Vecka 34
Barnet:
Många barn ligger nu med huvudet nedåt. Barnet lyssnar till mammans hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva i vaggan eller spjälsängen. Barnet vill vara nära dig och lyssna till de här ljuden. De inre organen är nu färdiga, förutom lungorna. De behöver mogna ett tag till, de ska ju anpassas från vatten- till landlivet och luftfyllas när barnet kommer ut. Ögonens pupiller kan dras ihop och vidgas.
Vikt 2 350 g
Mamma:
Livmodern tränar för förlossningen nu och du kan känna av det i form av förvärkar, en del svagare och andra kraftigare. En del känner du inte av alls, men du kan känna med handen utanpå magen att den plötsligt drar ihop sig och blir alldeles spänd. Är du omföderska brukar förvärkarna vara kraftigare än med första barnet, säkert känner du även av dem lite oftare. Livmodern är jättestor nu. Kommer du ihåg i början när magen var platt? Mycket har hänt sedan dess.
Slidväggarna blir tjockare under graviditeten. Flytningarna kan bli allt mer rikliga. I slutet av graviditeten kan det vara svårt att skilja på vanliga flytningar och svagt sipprande fostervatten. Prata med din barnmorska om du känner dig osäker.
Mina tankar:
Tränar inför förlossning, jovisst det känner jag allt. Förvärkar och sammandragningar tillhör vardagen numera, men det är mycket lättare att hantera nu jämfört med när jag väntade Rasmus. Nu vet man ju att det är "normalt", nu tar man allt på ett annat sätt... Då var man panikslagen liksom!
Hos barnmorskan igår konstaterades ju att bebisen är ganska stor, med tanke på mitt "lilla" SF-mått. Men ja, det är som sagt inget annat som väntats heller, det är ju därför jag kommer sättas igång i januari ;)
Att den lill* ligger med huvudet neråt, ja det vet vi redan :) Men det känns bara bra, att den gjort sig lite redo i alla fall. Fixeringen återstår väl, men jag skriker när de kollar det, så det är nog inte värt att kolla det "för tidigt" eller "i onödan" om man säger så ;) Det är väl egentligen likadant med magen, tryck mig på magen och jag vrålar!! :P
I det stora hela känns allt faktiskt väldigt bra! Lite sammandragningar och förvärkar står jag ut med, utan problem. Foglossningen också, visst är det jobbigt - och jag vankar som en anka... Ja Conny ropar till och med "Ankan" efter mig när vi handlar - men jaja... Det är bagateller ;) 
MVC besök vecka 33
Dagens MVC-besök avklarat!
Och det med bravur, haha :)
Dagens "resultat":
Vecka: 33 (32+6)
Blodtryck: 125/60
Hb: 110
P-gl: 6.2
SF-mått: 36cm
Hjärtslag: 144
Protein: -
Huvud: Neråt!
Misstänkt stor bebis i magen, men det visste vi ju redan.
"Det är väl inget annat att vänta" löd barnmorskans ord :-)
Bara den inte hinner bli allför stor, då blir jag nervös...
Och det blir ju inte direkt i vecka 34 jag sätts igång om man säger så...
Huah... får se hur nästa SF-mått ser ut... den 27 dec!
Gravid vecka 33!
Barnet:
När man mätt aktiviteten i hjärnan har det visat sig att det händer saker även när barnet sover. Kanske drömmer det redan. Nu kan barnet skapa röda blodkroppar och underhudsfettet lagras. Bebisen uppfattar ljus och mörker, natt och dag. Om barnet kan fokusera blicken redan i livmodern är forskare inte helt eniga om. Några hävdar att barnet lär sig fokusera först under första till andra levnadsmånaden.
Vikt 2 200 gram.
Mamman:
Ditt magmått (symfus-fundus) är nu 29-34 centimeter. Det varierar något beroende på barnets storlek och fostervattenmängden. Huvudsaken är att magen växer. Tänk inte för mycket på vikten, tänk istället på vad du äter och att du äter nyttigt. Ladda med kolhydrater inför förlossningen. Mycket grönsaker är också bra och ett par frukter om dan. Många tänker på förlossningen nu.
Mina tankar:
Nog är magen större än genomsnittet i alla fall :) Sf-måttet var ju 33 den 1 december, vilket givetvis betyder att det är större nu! Men det gör mig inte så mycket, för nu syns det ju i alla fall att det bor en bebis där inne, och inte bara massa godsaker ;)
Illamåendet är i princip borta nu, endast halsbrännan kvarstår - men i måttlig mängd. Jag har det på morgonen och till viss del på kvällen. Men det är inte så överdrivet längre. Skönt!
Tänker på förlossningen? Jo jag tackar jag - det gör jag typ dagligen, flera gånger om dagen! Med blandade känslor, men mest förväntan och längtan. Inte för att längtar efter att tillgodose barnmorskornas önskemål om att vara tyst när bebisen trycks ut - utan snarare för att få återuppleva känslan av att få vår bebis på bröstet! Att få se vår skapelse för första gången! Jag längtar verkligen efter den där stunden, då vi får se h*n!
Sen är det klart att man funderar på lite runt omkring... kommer det igång själv, eller kommer jag sättas igång? Vad ska jag egentligen ha för smärtlindring? Kommer det gå fort eller ta låång tid? Kommer jag kunna jämföra denna med de förra förlossningarna?
I övrigt... så är foglossningen är helsike just nu! Kan inte sitta för länge, kan inte stå för länge, och kan inte gå normalt utan att det värker. Mina stackars ljumskar utstrålar smärta mest hela tiden, och det känns som om benen ska tryckas åt sidorna, hela tiden! Sen sammandragningar ovanpå detta, fördelat över hela dagarna men mest på kvällarna... Ja det är fint det ;)
Kursiv text och bild är lånad från Vårdguiden
Igångsättning för mig!?
Jopp så blir det nog! :-)
Har inte bebis tittat ut innan xx Januari så blir det igångsättning.
Detta med blandade känslor givetvis!
Fick ett telefonsamtal i förmiddags. Det var barnmorskan. Hon var glad och uppåt
och frågade hur det var med mig. Jovars, både tänkte och sa jag. Det är okej...
Sen kom det, hon hade ringt till antenatalmottagningen på KSS och bett om en tid
för induktion (igångsättning). Och jag fick tid den xx januari kl 10.30.
Hon doktor H.
ALDRIG! Var min första reaktion. Och det fick barnmorskan snällt veta också. Den
nöten tar inte i mig - inte ens med tång!
Varför kanske ni undrar?
Jo för att när jag väntade Rasmus så träffade jag denna människa. Twice. Båda dessa
gånger resulterade i en gråtande Annika som hade svårt att smälta besöket.
Första gången sökte jag pga oro (blödningar) och hon tittade knappt utan nämnde honom
som en prick och sa "här är det som var... eller om det är, det vet jag faktiskt inte. Du får
gå hem och vänta o se". I det stadiet jag var då, kändes det sååå feeeel att höra det på
det sättet! Dessutom pratade hon så tyst och lågmält att man knappt hörde vad hon sa.
Andra gången då? Jo... same shit, blödningar... och hon var riktigt hårdhänt. Ultraljud denna
gång också - som gjorde ont! Det gjorde det båda dessa gånger (och hur ont brukar ett VUL
göra på en skala liksom? - inte alls!). Det kändes som om hon skulle trycka upp hela sin hand
under undersökningen samt trycka rakt igenom magen när hon skulle känna på livmodern.
Detta är en behandling jag inte upplevt hos någon annan läkare!
Varför skulle jag då frivilligt gå till henne, om jag inte absolut måste!?
Nej... efter massor av tårar och funderingar ringde jag till Conny och pratade. Han sa samma
sak som jag tänkte - ring själv upp till antenatal och förklara.
Sagt och gjort. Jag ringde, och fick prata med en shysst sköterska som snabbt ändrade tid,
utan krångel och ifrågasättanden.
Jag fick tid dagen efter, vid samma klockslag. Hon doktor G.
Han är bra! Jag gillar manliga läkare, faktiskt!
En manlig läkare har mer förståelse för kvinnans kropp. De har respekt och medkänsla, de är
försiktiga och tar det lugnt. Allra helst manliga läkare som jobbar inom "intimare områden".
Så får jag välja går jag hellre till en manlig än kvinnlig, kanske därför jag har min favorit i stan?
Men han är privat läkare, och jag har väl ingen större lust att tvinga med honom på en
igångsättning och förlossning ;)
Det jag egentligen ville ha sagt är att jag fått ett datum! :)
Har inte bebis tittat ut innan den xx Januari så kommer den få komma ut ändå,
gissa om det känns bra? =)
Gravid vecka 32!
Barnet!
"De sparkar du känt tidigare är nu mer som knuffar eftersom barnet börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervätskan. Barnets lungor förbereder sig inför den riktiga andningen. Kroppens viktiga organ och nervsystem fininställs. Underhudsfettet som det varit magert med tidigare har nu vuxit till och barnet ökar snabbt i vikt. Nu utvecklar barnet förmågan att svettas.
Vikt 2 kg."
Mamman!
"Magen tar mycket plats och dina lungor, urinblåsa och magsäck har det trångt därinne. Det är inte ovanligt att man drabbas av trög mage eller förstoppning under senare delen av graviditeten. Orsakerna kan vara flera, bland annat hormonet progesteron som hämmar tarmrörelserna, att man inte kan röra sig lika mycket som vanligt eller att livmodern trycker på tarmarna En annan bidragande orsak till trög mage är järntabletter som många tar under sin graviditet. Drick mycket, ät fibrer och rör på dig så mycket du orkar.
Kroppen börjar förbereda sig för förlossning och du kan känna lättare förvärkar som mensvärk ungefär. Det kan också läcka mjölk ur brösten. Har du anmält dig till en förlossningskurs? Fråga barnmorskan. Hon kan informera dig om var, när och hur."
Mina tankar!
Att bebis har blivit större, jo tack det känns verkligen! Och sparkade är inte längre sparkar de heller, det känns snarare som om bebis tycker upp mot bröstkorgen direkt den rör sig... och det är buffar och puttar. Inga onda sparkar direkt - vilket egentligen är ganska skönt.
Jag har halsbränna till och från under hela dygnet, vilket kanske inte är så trevligt (med tanke på att jag nu haft detta i ca 30 veckor!) men ja - snart är det ju ett minne blott ;)
Lättare förvärkar? Jo jag tackar jag - dom är ganska ordentliga om jag får säga det själv. Emellanåt kan jag få sitta och gunga fram och tillbaka för att uthärda dom. Men har jag tur så blir ju förlossningen lite lättare sen.
Informationen (kursiv stil) hämtad från Vårdguiden
Tröttheten har tagit över...
Ja, jag säger då det, tröttheten har segrat...
Det känns verkligen så...!
Jag lägger mig på soffan - pang, jag sover!
Jag lutar mig bakåt i fåtöljen - pang, jag sover!
Jag lägger mig för att vila - pang jag sover!
Jag sätter mig bakom ratten - jag somnar nästan!
Ja, just nu undviker jag t.o.m att köra bil just pga tröttheten!
Igår, på vägen till mvc vart jag så trött att jag var tvungen att
ringa till Conny för att prata med någon så jag inte somnade.
Förstår ni känslan?
Å det här med soffan/fåtöljen... det är ju direkt jag lutar huvudet bakåt,
så somnar jag som ett ljus släcks! Direkt alltså! Det känns helt jättekonstigt.
Är det pga mitt låga hb? Eller blir man sån när man är gravid även om järnvärdet
är okej... Vore tacksamt med svar, allra helst från någon som varit/är gravid men
utan påverkat järnvärde :-) Så får man nåt att jämföra med.
Nu vet jag ju inte mitt aktuella järnvärde, men det får jag reda på den 16 december.
I övrigt då... jo sammandragningar och förvärkar har jag redan, ganska mycket
också om jag ska vara ärlig. Men det är lugnt än så länge, är knappast så att det påverkar
min dag om man säger så... Tar nån Alvedon då och då, men det är snarare för bröstsmärtorna ;)
